Gud glömmer inte sina barn !

Gud glömmer inte sina barn !

 

 

Sista tiden har varit omtumlande och svår. Jag har varit så vilsen och gått utan Gud en tid. Många omständigheter har gjort att jag försökt förkasta Gud och allt det Gud står för. Människor omkring mig som jag litat på har vänt mig ryggen och kyrkan för mig har blivit en plats med mörka och svåra minnen. När jag försöker nära mig kyrkan tar det emot och jag klarar inte att delta. Mitt liv har blivit så komplicerat att jag inte hittar ut. Allt har varit så svart.

Jag har varit i mörker och på många olika plan försökt förnedra och förstöra mig själv, försökt göra mig illa och ge upp. De få tillfällen jag ropat till Gud har det varit av bitterhet och förtvivlan att han ska ta mig bort från denna jord och låta mig försvinna. Allt är en kamp och jag orkar inte mer. Jag fastnar i ett destruktivt mönster och går gång på gång ut och söker lycka och mening på ställen som jag inte önskar någon behöva vistas på. Allt har varit så svart och mörkt.

Trots alla under och tecken Gud gör och alla underbara texter man kan läsa om i Bibeln så tappade allt detta sin mening och jag var förlorad.Att vara ledsen leder till sårad, sårad leder till besvikelse och besvikelse leder till bitterhet.

För en vecka sedan överaskar Gud mig på ett märkligt sätt. Jag kan knappt förstå det själv men mitt ute i mörkret sänder han en person som jag precis lärt känna som möter upp mig där jag sitter. Vi har träffats ute på detta ställe tidigare som är en bar. Jag har beställt in en öl och min vän ett glas vatten. Vi pratar en stund och mannen säger plötsligt att han ska döpas i kyrkan dagen efter. Mina tankar går tillbaka till den tid jag själv döpte mig och hur mitt liv som kristen startade en gång för länge sedan. Han bjöd mig med till kyrkan och jag kunde inte tacka nej. Dagen efter sitter jag bredvid honom på första bänk i hans kyrka. Jag svettas av ångest och har svårt att koncentrera mig.

Detta startade en längtan och en nöd inom mig som jag inte kan beskriva. Jag började fundera på Gud igen men ropade om och om igen att Gud ska avsluta min tid här på jorden och låta mig komma hem. Jag orkar inte mer och grät ut min sorg över att mitt liv inte har någon mening längre. Jag vill inte ha mer nöd och problem i mitt liv och vill bara att allt ska sluta. Jag gråter och vill inte mer.

Igår gick jag en lång promenad och helt utan förvarning börjar jag tänka på att det är en böneträff i den kyrka jag gått till tidigare. Jag kunde inte slå detta ifrån mig. Jag har varit gift två gånger men som resulterat i skildmässa, båda gångerna i just denna församling. Jag känner rädsla och oro då jag blivit behandlad mycket illa och av olika personer just i denna kyrka och i detta ämne. Känner mig som förlorare och mindre värd, men kan ändå inte slå ifrån mig tanken om att delta på bönemötet. Jag beslutar mig för att gå.

Jag sätter mig ner i samlingen och det bara 10 min så reser sig en gammal man jag inte känner som ropar högt ” Abba fader, Så säger herren. Jag ser dig och vet vad du går igenom. Allt du tror inte går att lösa kommer att lösa sig. Jag ser dig och jag vet vad du går igenom. Abba Fader, Han ska visa dig sådan far han är ”

Efter det reser sig ungdomspastorn och läser en text ur bibeln :

"De skriftlärda och fariseerna kom då dit (till Jesus) med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: 'Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Moses att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" (Joh 8:3-5)

Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer" (vers 10-11)

Jag kunde inte annat än att brista ut i bön att ” Gud glömmer inte sina barn ! ”. Hur jag än försöker gömma mig, förkasta och glömma vem som är min far, så glömmer han aldrig men och det var mig han sökte . . . .