Kristen gemenskap för alla ?
Hur tar man sig tillbaka till en kristen gemenskap efter
många år i ett utanförskap ? Trots hårda och traigska motgångar finns ändå min tro kvar och kännar mig
ständigt påmind om att Gud söker mig och att han vill ha en relation med mig.
Gång på gång har jag tänkt tanken att söka mig tillbaka till min
ursprungsförsamling men varje gång så är det något som hindrar mig. Nu har det
gått så pass lång tid att detta har blivit ett problem. De profetiska tilltal
jag upplevt finns hela tiden närvarande och jag vet inte längre hur jag ska
hantera detta. Kan det vara så att dessa tilltal ställt mig i svåra situationer
som bidragit till att jag dragit mig tillbaka och rent av inte orkar höra mer ?
Det finns flera tillfällen jag bett Gud sluta tala då jag inte känner att jag
kan hantera hans vilja och stå fast och förmedla hans ord. Nu har en tid gått
och jag har försökt lägga den profetiska gåvan åt sidan och lossas som att den
inte finns i mig. Efter allt som hänt är jag nu mycket trött och likgiltig många
gånger och kämpar med mig själv på många områden. Svek och olyckliga
omständigheter i och utanför föramlingen har påverkat mig negativt och jag är
mycket vilsen. Jag har gjort saker jag inte är stolt över och tänkt tankar jag
abolut inte kan stå för.
Trotts allt detta så är det något som
drar och ropar på mig. Spelar ingen roll hur mycket jag än förnedrar mig gång
efter gång och förnekar Guds närvaro så finns han ändå like oförändrat
närvarand. Även om jag inte vill så kan jag inte stänga av bilderna och
tilltalen om hur Gud vill ha sin församlign och hur stort behov han har av att
nå de människor som vekligen vill och och längtar efter att få känna gemenskap
med honom. Jag lever själv ofrivilligt utanför kristen gemenskap och har en
längtan om att få kunna slappna av i gemenskap med andra, att få vara den Gud
har tänkt att jag ska vara. Jag har en längtan att få gå i tjänst och använde
de gåvor Gud har gett mig och växa i mitt andliga liv.Det finns så många ord om
att församlingar vill att människor ska komma till tro och att man vill växa.
Vi har fått i uppdrag att leva för detta, men vad är det värt om löften inte
hålls eller att man inte tror på orden man talar. Hur ska man kunna förmedla en
kristen tro till någon om man själv lever med dubbelmoral och är mer rädd om
sitt anseende och status än att ta emot människor som dom verkligen är. Gud har
en plan för oss, men den är gång på gång i kollitionskurs men vad vi människor
tycker och tänker.
"Och
Gud skapade människan till sin avbild..." (1 Mos 1:27)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar