"Varning till kristna som stänger ute människor från Guds
gemenskap ”
Jag går just nu igenom en separation och mitt liv är i
spillror. Jag anklagar Gud om mig själv om och om igen men ändå talar Gud och
ger mig ledning. Jag har lovat Gud att förmedla det han säger till mig i
profetiska tilltal och kan inget stå emot att fortsätta med det. Efter lång tids
frånvaro från kyrkan där jag gått till tidigare fick jag en känsla av att
besöka igen igår. Jag hade ångest över att gå till kyrkan med det jag har i
bagaget, kände mig smutsig och dömd på förhand och kände mig iakttagen av alla
jag såg. Jag tittade mig omkring och hade svårt att få ögonkontakt med personer
jag känt sedan tidigare. Känslan av att behöva ursäkta sig för att få vara med
i gemenskapen var tung och svår. Jag hade mycket svårt att hänga med vad som sades
från talarstolen även om jag längtade efter att få höra Guds ord. Jag bad en
stilla bön till Gud att jag vill ge upp mitt liv och slippa denna roll i livet.
Den känslan sitter fortfarande kvar och jag ropar gång på gång till Gud vad jag
ska ta mig till. Efter mötet kom en person och pratade med mig som jag aldrig
pratat med tidigare och jag kände mig sedd och hon lyssnade på min berättelse. Detta
var så främmande för mig och jag insåg efter en stund att jag samtalade och
berättade om saker jag aldrig trodde jag skulle säga till en okänd person. Detta hände alltså i den kyrka jag gått till i över 10 år i
min hemförsamling och då kom detta tilltal från Gud :
Herren säger : - Om du
som kristen upplever att bli dömd och känner dig mindre värdig att få delta i
den kristna gemenskapen i en församling, hur svårt och jobbigt är det då inte
för den person som står utanför kyrkans portar och längtar att få komma in. Detta
är inte min plan utan något människan skapat själv. Hur kan ni människor skapa
ett sådant klimat där svaga och sårade inte vågar närma sig mig. Återigen står
människan i vägen för min nåd och min kärlek. Om de som lever i gemenskapen har
svårt att känna sig tillräckliga och godkända, hur ska då de som söker efter
mig klara av tröskeln att söka sig in utifrån. Tänk om och va inte de som dömer,
det har ni inget rätt till. Ta hand om de svaga och skadade som Jesus visade er,
för min kärlek och nåt tillhör alla.
Bibelord:
Jesus sa först
ingenting. I stället böjde han sig ner framför de inflytelserika personerna och
skrev i sanden. De tittade förbryllade på varandra. Sedan steg en av deras
ledare fram och upprepade anklagelsen mot kvinnan. Det var ingen tvekan om
hennes skuld - hon hade blivit tagen på bar gärning. Jesus väntade på att man
skulle sluta med sina anklagelser och sedan reste han sig upp.
"Den av er
som är fri från synd skall kasta första stenen på henne", sa han och tittade på sina fromma åhörare. Han var tyst ett ögonblick så
att orden skulle få sjunka in, och sedan böjde han sig ner och fortsatte att
skriva på marken. Flera minuter senare tittade han upp igen - och den enda som
fanns kvar var kvinnan.
"Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon
svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig.
Gå nu, och synda inte mer" (Joh
8:1-11))
Jag hittade din blogg idag och berörs av din historia och vad du fått gå igenom och går igenom just nu. Tyvärr verkar det vara profetens lott att bli extra testad och luttrad. Men ge inte upp, för ur denna prövning kommer det vackraste och mest glänsande silver och guld som kommer att bli till stor välsignelse för andra. Herren har valt att lägga sin skatt i oss bräckliga lerkärl, men det är genom sprickorna Han låter ljuset flöda till ett vittnesbörd för andra. Vår svaghet blir Guds möjlighet och Hans kraft fullkomnas i vår svaghet.
SvaraRaderaUtifrån mänskligt tänkande kan sådant som räknas som mänskliga misslyckanden tyckas som som förluster, men i Guds rike fungerar det annorlunda. För jag tror att när vi tar oss igenom prövningar med hjälp av Gud på Guds sätt, så växer vi till andligen på ett sätt som vi kanske inte kunnat göra annars. Så även om alla prövningar är smärtsamma, så kommer vi ändå efteråt kunna känna tacksamhet över den andliga styrka de fört med sig, En styrka och ett vittnesbörd som sedan kan få bli till välsignelse för andra. Att det inte finns större förståelse i församlingen för att det fungerar så här och att det ges utrymme för människor som befinner sig i dessa processer, som kan se lite olika ut, är tragiskt. Men Gud ger inte upp och för Honom är inget omöjligt. Jag känner och möter människor som har liknande erfarenheter som du och jag ser hur Herren själv väver en väv där människor möts och hittar varandra utanför de etablerade sammanhangen. Guds ström kan inte stoppas, och om den hindras tar den bara en annan väg. Ber att du ska fångas upp av denna ström. Guds välsignelse! "Barnabas"
Hej igen!
SvaraRaderaLäste den här artikeln idag:
http://www.kkcj.org/teaching/article/jerusalem-forest-fire/
och det kände som om det som sägs ligger i linje med min förra kommentar.
Gud välsigne dig!
Barnabas