Varning till kristna

"Varning till kristna som stänger ute människor från Guds gemenskap ”

Jag går just nu igenom en separation och mitt liv är i spillror. Jag anklagar Gud om mig själv om och om igen men ändå talar Gud och ger mig ledning. Jag har lovat Gud att förmedla det han säger till mig i profetiska tilltal och kan inget stå emot att fortsätta med det. Efter lång tids frånvaro från kyrkan där jag gått till tidigare fick jag en känsla av att besöka igen igår. Jag hade ångest över att gå till kyrkan med det jag har i bagaget, kände mig smutsig och dömd på förhand och kände mig iakttagen av alla jag såg. Jag tittade mig omkring och hade svårt att få ögonkontakt med personer jag känt sedan tidigare. Känslan av att behöva ursäkta sig för att få vara med i gemenskapen var tung och svår. Jag hade mycket svårt att hänga med vad som sades från talarstolen även om jag längtade efter att få höra Guds ord. Jag bad en stilla bön till Gud att jag vill ge upp mitt liv och slippa denna roll i livet. Den känslan sitter fortfarande kvar och jag ropar gång på gång till Gud vad jag ska ta mig till. Efter mötet kom en person och pratade med mig som jag aldrig pratat med tidigare och jag kände mig sedd och hon lyssnade på min berättelse. Detta var så främmande för mig och jag insåg efter en stund att jag samtalade och berättade om saker jag aldrig trodde jag skulle säga till en okänd person. Detta hände alltså i den kyrka jag gått till i över 10 år i min hemförsamling och då kom detta tilltal från Gud :

Herren säger :  - Om du som kristen upplever att bli dömd och känner dig mindre värdig att få delta i den kristna gemenskapen i en församling, hur svårt och jobbigt är det då inte för den person som står utanför kyrkans portar och längtar att få komma in. Detta är inte min plan utan något människan skapat själv. Hur kan ni människor skapa ett sådant klimat där svaga och sårade inte vågar närma sig mig. Återigen står människan i vägen för min nåd och min kärlek. Om de som lever i gemenskapen har svårt att känna sig tillräckliga och godkända, hur ska då de som söker efter mig klara av tröskeln att söka sig in utifrån. Tänk om och va inte de som dömer, det har ni inget rätt till. Ta hand om de svaga och skadade som Jesus visade er, för min kärlek och nåt tillhör alla.

Bibelord:

Jesus sa först ingenting. I stället böjde han sig ner framför de inflytelserika personerna och skrev i sanden. De tittade förbryllade på varandra. Sedan steg en av deras ledare fram och upprepade anklagelsen mot kvinnan. Det var ingen tvekan om hennes skuld - hon hade blivit tagen på bar gärning. Jesus väntade på att man skulle sluta med sina anklagelser och sedan reste han sig upp.

"Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne", sa han och tittade på sina fromma åhörare. Han var tyst ett ögonblick så att orden skulle få sjunka in, och sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva på marken. Flera minuter senare tittade han upp igen - och den enda som fanns kvar var kvinnan.

"Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer" (Joh 8:1-11))