” – Synen om att vara vakna ! “

” Jag såg i en syn att jag står ensam uppe på estraden i en kyrka.
Det jag ser gör mig illa till mods då jag ser ut över en mycket stor
människoskara som sitter och sover. Många sover eller stirrar tomt

ut i luften. Det är kallt och deras ansikten är grå. De ser tomma ut.
I folksamlingen ser jag några människor som har en liten låga över
sina huvuden och tittar uppåt. Jag ser att dom är vakna och att
dom kämpar. De ropar och med öppna ögon tillber Gud. Det som
skrämmer mig i synen är att det bara är en handfull människor som
brinner och att det inte är så stor låga över deras huvuden. Jag blir
gripen av detta och Jag frågar Gud : ” – Vad är det som är fel ?
Jag får genast en känsla av att det är syrebrist i rummet och förstår
att det är fara för människornas liv. Syrebristen gör att man somnar
och tar död på allt levande. Det kommer även att ta död på den låga
som brinner ovanför huvudena på ett fåtal i folksamlingen . Gud visar
mig detta att alla i rummet är i fara och alla håller på att slockna.
Samma sak gäller de som fortfarande brinner. Utan syre kommer
även de som kämpar med sin tro att slockna. Jag frågar Gud igen:
” – Vad ska vi göra ? ” och Gud visar mig att vi måste öppna
upp fönster och dörrar för att få fart på elden igen. ”
Vi lever på gamla rutiner och ärvda trosbeslut. Vi måste komma tillbaka
till honom som har syret och uppleva den på nytt, men vi måste gå ett
steg i tro och röra oss mot Gud och aktivt ta detta steg. Det går inte
att sitta kvar och låta syret ta slut. Vi som fortfarande brinner måste
väcka dom runt omkring oss och själva gå och öppna dörrar och
fönster så att syret kommer in. Gud kallar oss alla till tjänst !